Höstglöd

Det har ju hinnit bli smällkall vinter. Men så är det - lite sen som vanligt.

Jag råkade köpa interlock istället för stretch-trikå och båda pojkarna saknade tröjor. Filiokus för att han är äldst och alltid saknar tillräckligt stora kläder och Räven för att han är nästan lika stor som sin storebror och sliter ut sina kläder fortare än hans mamma hinner blinka.

En rolig sak med det här projektet var att jag fick prova min nya skräddarmatta och rullkniv som jag köpte på syfestivalen i höstas. Jag hade nog aldrig vågat mig dit om inte min granne, hennes syster och en tredje kompis till dem frågat om jag ville följa med dem. De är från Norrland, kallar sig Kommando, dricker spetsad saft i termos på syfestivaler och sen köper de monstersymaskiner som kan ALLT. En var. Jag är dem evigt tacksam, för när min man undrar om man verkligen behöver 2 symaskiner kan jag alltid hänvisa till Kommandostrykan som har ungefär 9 maskiner. Var! Själv slog jag alltså till på en modest rullkniv och den är helt suverän.

Det finns några olika frågor när man syr till barn som är stora nog att ha en egen åsikt;

• Kommer de över huvud taget att tycka att det är bra?
• Kommer de att tycka att det är strålande, men nästan att slå ihjäl varandra för att de inte fick likadana? (För säkerhets skull gjorde jag båda i samma storlek så att de verkligen skulle få anledning att slåss.)
• Kommer jag att få spel på täcksömmarna som vanligt?

Den här gången gick det över förväntan på alla punkter. Filiokus tog röd, Räven grön och Täcksömmarna är fortfarande mina fiender, men jag börjar lära mig att överlista dem. Jag är fortfarande inte redo för bandkantningar än på ett tag, men en vacker dag ska jag besegra dem...

Tyg; Interlock från Jofotex

Mönster; egen variant av något basmönster

Stl; 122 (till en stor femåring och en liten sjuåring)

Spindelväv och gamla spetsar

Jag har svårt att motstå reatyger om de ser någotsånär intressant ut, så jag köpte ett par meter spindelmannen-tyg för 49:- metern. Räven har varit inne i en riktig spindelmannen-period, men jag tänkte att även Smulor behöver lite Spindelmannen. Just den här Smulan gillar ju när det 'flaxar' så jag la till lite flax och då blev det så här:

Det roligaste med det här projektet var att sy i resårtråd. En ny teknik som jag aldrig provat, men som faktiskt var väldigt enkel. Man rullar bara upp elastisk tråd på understrådsspolhylsan och släpper lite på övertrådsspänningen och sedan är det bara att köra raksöm.

'Pröva alltid innan' står det ju i instruktionerna. Men det finns det absolut ingen tid för i mitt liv. Jag var tvungen att vara nervös en lång stund innan jag vågade köra på. Och först verkar det som om man har misslyckats, för tyget är fortfarande ganska platt, men när man ångar på det drar det ihop sig. Vill man att det ska dra ihop sig ännu mer kanske man ska använda ett tyg som är lite mindre stelt eller lägga resårtrådarna lite tätare. Det här öppnar ju en hel värld av möjligheter för oelastiska tyger. Fantastiskt kul.

Mönster; någonstans i botten ligger ett mönster från Ottobre till byxorna. Tröjan är eget.

Stl; 104

Tyg; Byxor: spindelmannen från Jofotex, prickar från Ohlsson och spets av okänt ursprung (allt i bummul). Tröja; viscos-jersey från Dolly's

Tisdags-champagne!

Jag känner mig som Nigella Lawson. Nigella är engelsk TV-kvinna som förmodligen kallar sig kock och lagar saker som konserverade burkpersikor med sprutgrädde. Sån't där som jag aldrig skulle nedlåta mig till. Trodde jag. Innan jag skaffade 3 barn...



Det började med en vanlig blus från H&M (burkpersikor!). Jag trodde jag skulle spara lite tid. Men när jag kom hem sa Smulan:

- Alldeles föj tjåkig mamma!

Mesiga färger verkar inte vara något för henne. Hon har ju rätt förstås. Färg är ju mycket roligare. Kanske jag kan piffa upp den lite?


Och så blev det så här:


...och så här!

Och även om jag känner mig som Nigella så är ju superfina band på en helt vanlig H&M-blus också lite som att dricka champagne på en vanlig sketen tisdag. Och det gör man alldeles för sällan! I alla fall i mitt liv.

Magiska glitter-brallor!

Ett par glitter-byxor vill jag ha! sa Filiokus, när han var sådär 4 ungefär. Vad kul med en son som vill ha glitter-byxor tänkte jag; hittade ett riktigt disco-tyg i sammet med mycket snyggt glitter!
Det var ju ett tag sen, men de får komma med här i alla fall eftersom jag inte hade någon blogg då. Byxorna är väl utprovade sen dess och de funkar även utmärkt på Halloween-prinsessot tex. Och kolla hur de nästan ser ut att lyfta från underlaget på bilden. Lite magiska blev de allt!

Mönster; fri tolkning av mjukisbyxor
Tyg; Dollys (tror jag)

Sisyfosarbete och lite spetsar

I helgen har jag äntligen tagit mig an det ständigt växande berget av jeans med hål på knäna. Det där berget som tittar argt på mig varje gång jag går förbi, och som är en av de irriterande anledningarna till att jag inte hinner så mycket trevliga saker som jag skulle vilja. 14 par tror jag det låg i högen den här gången. Till-och-med jag förstog att jag inte skulle hinna igenom förrän det var dags för barnbarn, så jag bestämde mig för att prioritera;

• Byxor som inte lagats innan och inte hunnit bli för små fick förnyat förtroende.
• Byxor som redan lagats två gånger eller som hotade att lösa upp sig om jag tittade argt på dem fick helt enkelt bli lappar.
• Och resten fick bli råmaterial till kjolar.

Så här tyckte juryn:

• Smulan blev mycket nöjd med spets-tillägget.
• Räven som fortfarande kör med shorts (!) fast nu med fleece-tröja till tyckte att; det där blir nog bra mamma. Bara det får plats ett par shorts under.
• Filiokus tyckte; amen åååååh, måste man ha lagade jeans?

Och så här tycker jag:
Det övergår mitt förstånd hur det är möjligt att slita ut sina byxor så fort. Liksom det övergår mitt förstånd hur det kan finnas en marknad för färdigslitna barn-jeans!

Kategori två enligt prioriteringen:

http://blogg.aftonbladet.se/ordinarymary/2010/05/om-thanatos-hade-haft-barn-hade-sisyfos-inte-sluppit-sa-lindrigt-undan

Nu är det höst

Löven har nästan ramlat av, men Räven springer fortfarande helst omkring i shorts! Jag tänker ändå att någon dag kanske även han kommer att vilja krypa in och värma sig i en gosig tröja. Och då finns det faktiskt en.

Smulan blir förmodligen mer lättövertalad. Hon gillar inte att frysa.



Tröjorna är stickade i eko-ull från Marks & Kattens.

Det är inte alltid man hinner...

...sy så mycket som man skulle vilja. Då kan man tex göra så här istället.

Figuren, En gul katt, personifierar Räven på pricken. Fast jag lät den gula katten spela fotboll istället. Honom (inte Räven alltså utan gul katt) har jag lånat från Stina Wirsén (en stor favorit-läs hennes böcker om du inte redan gjort det; de är jätteroliga. Prova tex Vem är arg eller Vem är dum).

Pojkpyjamasar i Pellefjant-tyg

Det skulle ju bli elefantpyjamasar till alla tre barnen, men jag var tvungen att fixa mönster till pojkarna och så drog det ut på tiden. Nu är de i alla fall klara och det bruna elefanttyget nästan slut.



Pojkarna blev mycket nöjda med sin mamma som omväxling. Mjuka och framför allt kortärmade/benade gav höga bonuspoäng.




Jag hade nog tänkt att det skulle räcka till någon dagsitröja också men nu kan jag ju istället tillåta mig att sätta symaskinen i lite nya tyger. Jag brukar försöka intala mig att följa nattklubbs-principen i mitt syende (en in, en ut alltså) eller; jag får inte köpa några nya tyger förrän jag sytt slut på mist ett gammalt.

Det går sådär. Jag KAN inte gå in i en tygaffär utan att komma på minst 10 roliga projekt som jag bara måste få genomföra. Och är det dessutom rea på något av tygerna som ser ut som ett roligt projekt kan man ju bara inte försitta chansen.

Så nu borde jag alltså sy något av högarna med spännande tyger och inte besöka en tyg affär förrän det är TOMT i tygskåpet. Det kommer att hålla till... onsdag ungefär.

Mönster; ett hopkok av mönster från tidningar och gamla tröjor
Tyg; elefanter, interlock och muddväv från Jofotex

En retroklänning till

Det har blivit mycket brunt och/eller turkost på sistone. Helt oplanerat men jag gillar kombinationen. Senast blev det en retro-klänning till och nu börjar det ju behövas ärmar om man inte ska frysa så det blev en tröja också. Kanske blev det lite mycket brunt. Det skulle nog vara snyggt med något rosa till... Fast Smulan är inte så mycket för just rosa.

Mönster:

• egna bas

Tyg:

• tröja: viskosjersey
• klänning: härligt 60-talsinspirerad polyester. Håller för allt. Och det bästa: jag fick ta fram min gamla hederliga Janome igen. Bara en liten, liten täcksöm längst ner.
  

Klänning med turkos ärm

Jag gillar assymetriska mönster och färger som inte ber om ursäkt för sig, så de här tygerna kunde jag inte låta bli när jag hittade dem för ett tag sen. Tyvärr köpte jag alldeles för lite. Tygerna är stretch-trikå och rätt tunna så jag är lite orolig att den är för delikat för sin tre-åring. Men det får väl visa sig. Den blev i alla fall med beröm godkänd av mottagaren och det är ju det viktiga.

Mönstret är ett enkelt standardmönster som jag ritat upp baserat på lite av varje i min omgivning. Tyget kommer från Dollys tyger i Stockholm.

Det går fortfarande inget vidare med mina täcksömmar så det som möjligen ser ut som en genomtänkt design-effekt i limegrönt är inget annat än en nödlösning för att täcksömmen blev ful (dock blev den, helt emot Murphys law, fin på rätsidan) och jag inte vågade sprätta i det tunna tyget.

Dagens rätt: sommarpyjamas i elefanttyg

När jag kom in i sybloggosfären, lite sent som vanligt, förstod jag ganska snabbt att

a) utbudet av snygga tyger med bra kvalitet är begränsat och att
b) vissa tyger är älskade av väldigt många
c) jag är en av väldigt många (just det hade jag kanske förstått redan innan...)

Blir det inte väldigt tråkigt då? Funderade över om man måste börja göra sina egna tyger också? Nog för att jag inte kommit ur gör-det-själv-stadiet, så det ska jag nog pröva någon dag, men för tillfället har jag bestämt mig för att det är som med matlagning; man kan ju använda precis samma ingredienser utan att det blir samma mat för det.

Dagens rätt: Sommarpyjamas i Jofotex’ elefanttyg. Ungefär att jämföra med pannbiff med lök.



Dagens fel: bandkantning! Det var tänkt att den skulle vara bandkantad. Men det går såååå dåligt för mig att bandkanta. Det går det nästan lika uselt med alla täcksömmar. Jag måste ta sats innan, svettas under, sprätta upp efter, pröva igen, ha sönder tyget, bli arg och slutligen det värsta av allt ge upp. Inte en bandkant så långt ögat når!

Saltränder

Och så var det äppelknyckarbyxorna. Det skulle vara byxor med mudd och mycket vidd och även på dem behöver man säkert öva. Eller särskilt på dem. Det är svårt att lista ut hur man ska konstruera byxor för att det ska bli bra. Ibland sprättar jag upp något gammalt utslitet plagg och använder som inspiration.

Sista bitarna college-tyg på vinden var en bit randigt och en bit svart. De hade jag i alla fall använt till något för det fanns bara en liten snutt kvar av varje. Det gråa kommer jag inte ihåg vad jag gjort av, men det svarta blev en liten röd-fodrad dracula-cape för sju år sedan när min lillasyrra hade studentskiva med skräcktema. Filiokus var en mycket skräckinjagande fem-månaders-Dracula i capen.

Den randiga biten är ytterligare ett sånt där obegripligt köp. Jag är mycket mer för prickar och blommor än för ränder. Men det finns ju egentligen inga gifter, bara giftiga doser. Som med salt; för mycket salt blir man sjuk av, men för lite dör man av. Ett randigt ben kändes som en lagom hälsosam dos och var dessutom precis vad det räckte till.

Jag hade tänkt mig en sorts alternativa knappar, med ena färgen utanpå och andra inuti, men det blev för bylsigt tyvärr. Kanske kan jag lösa det senare med tunnare tyg. Men nu blev det till att leta knappar. Svart och grått är ju lite dystert så jag ville gärna ha något med lite färg. Jag blev jättenöjd när jag till slut hittade ’hello Kitty’-knappar som INTE var rosa. Och dessutom fanns det en ärvd orange t-shirt (med grå dekorstickning!) efter storebröderna hemma.

Det blev lite för lite vidd i benen jämfört med hur det var tänkt men muddarna hade inte klarat mer, så ska det bli mer vidd får det bli en kombo av rynk och dra. Men det får bli nästa gång.

Nu är förrådet av gamla collegetyger på vinden slut så det är dags att dyka in i tygskåpet. Den heliga plats där jag precis som alla andra av min sort samlar på nödvändiga tyg-inköp från när och fjärran och förr och nu och som den oförstående barnafadern då och då försöker föreslå att vi ska göra om till barskåp (!).

En bomb

När jag nästan gjort klart solskenströjan till Filiokus, min äldsta son, kom han och satte sig bredvid mig vid symaskinen och sa; mamma VET du vad jag skulle vilja ha? Nej, vadå? En tröja med en bomb på!

En bomb. Hmmm. Det är ju inte direkt vad jag skulle valt i första hand. Jag erkänner. Jag försökte slingra mig. Å ena sidan är det ju just precis vad jag hade tänkt mig att jag skulle göra: av barn för barn. Men en bomb!

Hur menar du då? Tänkte att han kanske skulle komma på något annat under tiden. Men han försvann och kom tillbaka efter en stund med en ritning! Så här hade jag tänkt:

Min roliga 7-åring. Jag erkänner igen: jag blev rätt imponerad av ritningen. Och ändå försökte jag slingra mig lite till. Oj, det är lite svårt att se exakt var vilka färger ska vara... Fast det var det ju inte. Jag fattade precis.

Ett par minuter senare damp han ner igen med en förbättrad ritning. I färg.

Jag tror helt enkelt att jag måste göra en tröja med en bomb på. Kanske kan man till och med hotta upp den med lite glitter-tråd eller paljetter eller nå't så att man verkligen förstår att stubinen brinner och snart smäller det! Och observera ärmavsluten. Det är nog inte täcksöm som är grejen.

Jag som skulle göra ett par gul-röda äppel-knyckar-byxor. Det är dags för den här mamman att växa upp. Äppelknyckarbyxor är visst ute. Bomber är inne! I vart fall om man är 7 år.

En solskenströja

En solskenströja till en solskenskille som gillar gult.



Jag tycker det är svårt att hitta roliga kläder till killar som kommit upp i nollan-ettan. Lekfullt tycker de är för dagisbarnen och reklamtryck tycker inte jag är så roligt. Men de gillar fortfarande färg och de älskar att klappa på mjuka tyger. Det måste bara kännas lite mindre... ja, dagis helt enkelt. Så jag tänkte att jag skulle göra ett par försök. Jag ritade upp några förslag och den här fick godkänt av juryn.


Och så är det nästan ödets ironi att just denna skapelse som legat under produktion lite längre än det var tänkt, blev färdig just den här helgen när både färgställningen och motivet råkade passa den allmänna stämningen i hela landet.

En retroklänning

Barn har så himla kul idéer. Jag tänkte börja laborera med mina barns idéer (och andra barns också om det är någon som vill vara med) och min symaskin. På den här sidan kan ni se resultaten.

Men den senaste övningen (andra provåket med nya maksinen) är fortfarande mest min egen (för Fräs-trion har ju knappast någon nostalgisk relation till 60- och 70-talsmönster, men det har jag!). Den råkade dessutom bli storlek 92 och inte 98 som den skulle ha blivit. Så om det är någon som är intresserad av en fodrad retroklänning i storlek 92 går det bra att höra av sig.




Minst 10% av allt jag säljer går alltid till barn som behöver det bättre. I år tänkte jag satsa på SOS barnbyar. Och det kanske blir 100% eftersom min omsättning är lite begränsad.

Brunt collegetyg och nervös dansk velour

På många år har jag knappt sytt ett stygn. Det är jobbets, husets, diskmaskinens, tvättmaskinens, dammsugarens, Luthers och ICA Maxis fel. Men nu är det verkligen dags. Jag köpte mig en overlock-maskin för ett par veckor sedan. En Pfaff 3.0 som verkade kunna lite av varje.

Nygamla upptäckter under provkörningen:

Att det tyvärr inte kan skyllas på ringrost att man klipper ut tyget på fel ledd eller glömmer sömsmånen… Grrrr.

Att samma princip gäller för OverLocken som för min gamla Janome när man gör fel: sprätta upp – gör om – gör rätt!

Att tålamodet fortfarande inte riktigt vuxit ut…

Resultatet då?

Egentligen hade jag tänkt att jag skulle sy röd-gula äppelknyckarbyxor i velour med hängslen. Men jag kände att jag behövde värma upp lite först. Det är ju alltid lite ångestladat att sätta saxen i ett helt nytt tyg. Särskilt med ett hemmasnickrat, oprövat mönster och en treåring hängande om halsen. Så jag gjorde några gamla fynd på vinden. Tyger som jag köpt någon gång i slutet av 80-talet. Do-Redo. Fast jag kom visst aldrig till Do. Exakt vad jag skulle ha brunt collegetyg till är inte helt uppenbart. Men det är för all del rätt många saker man hade för sig i tonåren där syftet inte är helt uppenbart nu längre. Tillsammans med lite rosa dansk velour funkade det i alla fall fint som testpilot tycker jag.

Jag hade bara vita trådar till att börja med så jag var tvungen att lösa problemet med täcksöm. Det blev en slags liten jacktröja och ett par trekvartsbyxor där avsluten i ärm och nertill är fodrade med den krossade sammeten. Mönstrena funkade ganska bra. Smulan blev nöjd. Men jag måste nog bli lite bättre på att konstruera byxor. Det är svårare med byxor än med tröjor att titta på en färdig och försöka lista ut hur det är konstruerat.

Jag har aldrig varit något stort fan av collegetyg egentligen (därför är det en stor gåta att jag hade just det på vinden, men det kanske också är anledningen till att det fanns kvar). Men nu tyckte jag att det var jättetrevligt att sy i och jag tror att det passar vårt svenska väder också med ganska kalla både höstar, vårar och sommarkvällar. Anledningen till att jag inte tyckt om det tror jag är att det användes lite fantasilöst när jag var barn. Det var collegetröja och collegebyxor. Punkt. Men jag ska absolut pröva fler jacktröjor.

Dessutom:
Har jag upptäckt att OverLocken inte klarar college och resår. Det blir för tjockt : (
Att jag saknar en overlocksöm som kan sy rakt över tyget utan att klippa av kanten (dekorsöm eller fästning av tex resår under råa kanter). Måste jag köpa en annan maskin för att få denna funktion eller har jag bara inte förstått mig på denna tillräckligt? Jag skulle verkligen behöva lite hjälp av er som hållit på lite längre med det här. Hur gör ni med dekorsömmar och för tjocka tyger?

Tack till:
Kokalal för din trevliga, generösa och inspirerande blogg
Bibbi för entusiasm, tips och snabb leverans vid akut behov av att sy. NU!
Vädrets makter för den eländigt kalla våren, som gjort det mer angenämt att sitta inne och konstruera mönster och sy än vara ute och gräva.