tisdag 28 oktober 2014

Fin form med mycket färg och lite fall


Har precis spenderat en dryg vecka i Peking. Försökte muntra upp mig, någon ensam kväll på mitt hotellrum, där man varken kan gå ut och gräva i sin trädgård eller tråckla på några spännande infodringar, med att lägga upp nästa del i serien Laborera med Liberia. Men nu är det ju tyvärr så att det sitter en försvarlig mängd kinesiska kontrollanter någonstans och kontrollerar att folk inte ägnar sig åt samhällsfientligt bloggande (som tex hotfulla toppar i omstörtande färger...). Nåväl, nu är jag hemma igen och kan dela med mig av mitt provocerande intresse :). Den här tygbiten, som också kommer från Liberia via min lillasyster, var lite mindre än den första så den fick bli en kortärmad variant.


Nu har jag bara en liberiabit kvar och den är så liten så den kan nog högst bli en kjol. Men imorgon ska jag hem till syrran på middag och då kanske jag får några roliga anpassningsuppdrag.

Och hur det gick med tygspanandet i Peking? Shanghai är städernas stad när det gäller att handla tyg, men det finns såklart en del ställen även i Peking. Och även om utbudet inte är riktigt lika stort i Peking så finns det många gånger mer än en normal tyg-o-holic orkar bära med sig hem. Särskilt siden, men som tur är för tygskåpet och min relation till Mr E så hade jag dels minimalt med tid över för tygspaning, och en redan överladdad kabinväska som enda transportalternativ. Men som tur är för mig så är just siden extremt o-utrymmeskrävande... ;).

lördag 18 oktober 2014

Världen runt i tyg - Liberia!

Min lillasyster har jobbat på många spännande ställen, mest i Afrika och senast i Liberia. Ibland frågar hon om jag önskar mig något i julklapp ifall det råkar vara så års. Jag önskar mig såklart alltid tyg om det finns några spännande lokala tygtraditioner. I Liberia finns det spännande lokala tygtraditioner!
Mycket vidd i ärmarna. Minimalistiskt passar liksom inte det här tyget.
I detta land på Afrikas västkust, som har en av världens få kvinnliga presidenter, är kontinentens äldsta republik, men också är ett av världens fattigaste länder och som just nu kämpar hårt mot ebola, finns en sprakande och mycket stolt färg- och formkultur.
Här ser man det fina mönstret
Ursprungligen var tygerna förstås enklare, men via batik-teknik från Indonesien har en tradition av otroligt färgsprakande tryckta bommulstyger växt fram. Jag har inte varit där själv, men såvitt jag förstår så byts färger och mönster ut i en rasande takt. Det måste alltså bo en massa härliga, kreativa designers i Liberia och det kanske är tur att jag inte har varit där, för jag skulle ju få panik av alla fantastiska mönster som kanske bara finns nu…, och nu…, och nu… Och när jag får panik på en tygmarknad blir det typiskt väldigt fullt i tygskåpet… Ja ni fattar hur illa det skulle gå med tygskåpet… Och min relation till Mr Extraordinary!
På ett sätt påminner Liberia-tygerna ju lite om Liberty’s bommullen, med sin stora mönsterrikedom. Fast bommullskvaliteten är grövre och inte alls har samma fall och täthet som Liberty’s, så är det mer ’drag’ och ’livsglädje’ i Liberia-bommullen. Men samma fråga som för Liberty’s bommullen gäller: vad GÖR man av så snyggt men otroligt MYCKET mönster. Själva gör de traditionellt inte så ’skräddade’ plagg. Men ett tokmönstrat tält känns lite svårburet i den svenska lagomkulturen…

Jag har hittills satsat på toppar med relativt få sömmar för att inte förstöra eller konkurrera med de fina mönstren. De är ändå lite av en utmaning i försiktiga Sverige, där beige är en crazy accent till svart, men med ett par jeans tror jag det är precis vad lagomkulturen tål. Och behöver! Lagom helt enkelt J
Det är inte alldeles lätt att visa 'kläder på människa' om man inte har någon annan modell att tillgå än sig själv :)
Jag extraknäcker som modell. Och fotograf!

torsdag 16 oktober 2014

Mera Garden porn

Den här tomaten heter Green grape. Jag hade precis bestämt mig för att den inte skulle få vara med till nästa år eftersom den växer ohejdat och rangligt som värsta träskväxten och halvt tagit över tomatsidan av växthuset. Men då börjar den fullkomligt spruta ur sig roliga limegröna körsbärstomater (eller ja, vindruvstomater), just när nästan alla de andra har bestämt sig för att lägga av för säsongen. Jag måste nog göra en ny utvärdering av vem som ska få vara med till nästa år.



Det börjar bli höst och spindlarna har tagit över ärtnätet

En lång, en kort, en smal en tjock, men alla är de gurkor!
Något förvuxen, men vacker, minimajs. Ska undersöka om man kan göra hemmagjorda popcorn

söndag 12 oktober 2014

Sveriges äldsta kolonilottsområde


Hemma igen efter en tur till Landskrona. Vad gör man i Landskrona, när man inte jobbar? En del tror att man går omkring i skottsäker väst och är rädd för att bli nedslagen. Men det är förstås helt fel! Man kollar om det inte finns någon intressant trädgård i närheten såklart. Det gör det nästan alltid! Om man bara kollar lite. I Landskrona, precis vid Citadellet (och mitt hotell) låg tex Sveriges äldsta koloniområde, 101 år i år, visade det sig! Just denna kväll i underbart höstljus, skönt förfall och doft av jord.











söndag 5 oktober 2014

Yu Yuan Garden, Shanghai


Insynsskydd med 500 år på nacken. 
Här kommer ett fullständigt fokusbrott. Den här bloggen ska ju handla om sydda grejer. Möjligtvis stickade eller virkade. Men handen på hjärtat: jag är en rätt ofokuserad människa (så länge det inte handlar om foto). Högst upp på den långa intresse-listan kommer, förutom grejer i tyg eller garn, trädgård och odling, foto och text. Så från och med nu kommer man därför att kunna hitta reportage inom områden som sträcker sig mellan 'rapport från symaskinen', tygtraditioner i världen, intressanta trädgårdar från när och fjärran inklusive min egen, 'the Ordinary garden' på den här adressen. Kanske borde jag byta titel men jag kan säkert knöla in någon efterkonstruktion om jordfräsar...
Lavasten efter tusen och åter tusentals händers beröring. 
Men nu alltså till Yu Yuan. Yu Yuan Garden är en ganska liten park som ligger mitt i Shanghais ’Gamla stan’. Jag hamnade där av en slump eftersom min dator bestämde sig för att ta en teknisk paus. Så jag passade på tillfället att göra en utflykt med mig själv och min kamera. (Det KAN vara så att Freud hade något slags inflytande över datorn, men det är inte lätt avgöra så här i efterhand).

Yu Garden anlades 1559 (!). Ett år som vissa alltså ägnade sig åt trädgårdskonst, medan andra ägnade sig åt att bränna den första kvinnan anklagad för häxeri på bål … (ja, just det, det var vi!) Egentligen är det helt otroligt att trädgården finns kvar efter nästan 500 år. Det fattar alla som har glömt att rensa i ett par veckor. Jag har läst någonstans att om man övergav Stockholm nu, skulle man om 100 år inte se att det funnits en stad här. Det låter lite osannolikt, men hade det varit i Amazonas hade det gått på högst 10 år, så 100 år för Stockholm kanske ändå är möjligt.
Hål för andar. Andar är uppenbarligen rätt korpulenta typer med korta ben.
Och Yu Yuan Garden har inte heller haft det så lätt genom åren. Den har fått förfalla under långa perioder, ockuperades under första Opiumkriget och skadades svårt under andra världskriget. Trots det har den överlevt och går nu att besöka för alla som behöver ta en paus från Shanghais storstadsbrus. Eller för oss som alltid behöver besöka en intressant trädgård om det finns en inom räckhåll (typ högst två dagsmarscher).
Stekatdetalj. Dagens motsvarighet: Gunnebo-stängsel (!) 
Tyvärr var ljusförhållandena inte de bästa när jag var där. Sorgligt nog så är det numera nästan aldrig klart väder i Shanghai. Men så länge man inte ägnar sig åt studiofotografering får man ta det ljus som erbjuds. Särskilt om man bara har en Freudiansk eftermiddag på sig. Och studiofotografering vore nog allvarligt talat inget för mig. Fast det vet man å andra sidan inte förrän man prövat.

De visste hur man byggde trädgårdsskjul med finess också.
Jag var dessutom där i augusti och det var vackert nog. Men det är inte särskilt svårt att föreställa sig hur magiskt det måste vara när körsbärsträden blommar eller lönnlöven har sina höstfärger. Undrar om inte Herr Freud kan ordna så att mina kinesiska kollegor drabbas av ett oemotståndligt behov av min närvaro i oktober eller mars…
Människans ständiga behov av att försöka tukta naturen

'





torsdag 28 augusti 2014

Att sy en hundkoja...

Note to self: säg inte 'Det där är helt onödigt att köpa, det är ju jättelätt att göra själv. Och det blir mycket bättre!' varje gång barnen (eller du själv) vill ha någonting som (du tycker) är fult, dåligt sytt eller onödigt i största allmänhet. 


Tyvärr har jag en irriterande vana att göra just det lite för ofta. Jag har alltid ambitionen att faktiskt göra det själv och mycket bättre. Men jag brukar aldrig ta med i bedömningen att det kanske inte alls är så lätt. Eller att jag har tre barn och ett heltidsjobb (som oftast innebär 137% ungefär och en massa resor), att jag är fotbollstränare i minst ett lag och klassförälder i minst en klass och har ett stort grönsaksland och ett växthus och en massa andra världsliga livsingredienser som typiskt påverkar hastigheten i genomförandet...

En gång, för ganska länge sedan, när vi var i New York och barnen fick välja varsin sak på Schwartz gigantiska leksaksaffär (och pojkarna valde Skylandersgubbar som de lika gärna hade kunna köpa i Nacka Forum) ville Smulan absolut ha en liten mjukishund med tillhörande hundkoja. Hundkojan var ful och rosa (som hon inte ens gillar) och oproportionerligt dyr. Varpå jag uttalade det förbjudna: det där kan jag göra mycket bättre och då kan du välja en mycket större, finare hund istället (för att övertyga även henne om att det var ett bra alternativ).

Så kom det sig att hunden Keysy flyttade in i vår familj och hon har verkligen blivit en mycket älskad familjemedlem. Jag hade ju kanske tänkt att en enkel hundkoja hade kunnat passa, men det hade inte Smulan. För att verligen säkerställa att jag inte försökte smita ifrån några viktiga detaljer som dragkedja, bärhandtag och, viktigast av allt; nätfönster (!), försåg hon mig med en ritning!


Förebilden var ju en koja till en mycket mindre hund och då hade det nog räckt med att vaddera den för att den skulle hålla formen. Men eftersom jag lovade ut en mycket större hund för att få sy kojan själv (ja, ni hör ju logiken) så var jag först tvungen att sy ett skelett av vadd och korsettfjäder.


Sedan gjorde jag ett mjukt och gosigt foder i pälsfleece. Och ett yttertyg av en prickig pälsimmitation (vilket djur ser ut så här?). Jag använde samma tyger som jag använde till det mest osannolika 'plagg' jag någonsin sytt: Keysys hundrock.


Till botten använde jag vår gamla vaxduk, som vi äntligen sagt adjö till efter många års trogen tjänst. Vi hade ganska mycket vaxduk när det begav sig så det räcker både till underlag till alla min fröodlingar och en och annan hundkoja.


För att få den att hålla formen även när man lyfter klippte jag ut en lagom stor pappskiva ur en stövelkartong (man måste köpa ganska höga stävlar om man lovar ut ganska stora hundar) och trädde in mellan fodret och vaxduken.


Och det som nästan tog längst tid: nätfönstret. Där fick jag faktiskt sy vissa bitar för hand för att det skulle bli bra. För Keysy kommer ju verkligen att uppskatta sin exklusiva, handsydda koja. Ibland är det verkligen dumt att vara perfektionist. Nästan alltid faktiskt för att vara exakt.


Ungerfär när jag kommit så här långt visade det sig att skelettet var för klent (eller Keysy för stor, hur man nu ser på det.) Kojan säckade ihop. Det var bara att köpa mer fjäder, demontera och sy i lite mer skelett. Det var lite pyssligt att få fjädrarna något sånär raka för de ville gärna vrida sig och det är nästan omöjligt att nåla så styva saker i ett jättefluffigt vadd. Och inte så lätt att rita några stödlinjer heller... Men det gick till slut.


Nu kan jag äntligen börja gå i affärer igen. Och säga... 'Det där är helt onödigt att köpa, det är ju jätte...'


måndag 25 augusti 2014

Vad gör man av Liberty's tyger? Egentligen.

Ibland (ganska ofta faktiskt) får jag ett helt oemotståndligt behov att köpa tyg. Det kan tex vara ett Liberty's tyg som det här:


Mönstret ser som sagt helt oemotståndligt ut på en sån här liten ruta och kvalitén är också oemotståndlig. Liberty's tyger är alltid (tror jag) i bommull, men känns som siden för att de är så otroligt tunna och tätvävda. Men med den avgörande skillnaden att det, till skillnad från siden, är en ren fröjd att sy i. Tyget håller sig där man lägger det och det går att sy perfekta sömmar. Efter ett projekt i siden är man alltid på uselt humör, men efter ett projekt i Liberty's bommul är man bara pank. (Och det är mycket bättre att vara glad och pank än skitsur och pank som man blir av siden. Såvida man inte handlar sitt siden i Kina för då kan det räcka med att man blir skitsur.) 

Nåväl, problemet med Liberty's tyger är vad man ska göra av dem. För på en yta som är större än 10x10 cm blir det hysteriskt mycket mönster. Engelsmännen har ju inga begärnsningar när det gäller sånt så de syr glatt både skjortor och blusar i de här tygerna. Men de äter överkokta grönsaker också...

Nu tyckte jag att jag hade hittat ett mer modest mönster den här gången och att om jag bara gjorde en väldigt enkel klänning så skulle det bli snyggt. Tänkte att en sån här, kimono-inspirerad variant, dessutom var lite modern. Men nu är jag ärligt talat inte så övertygad längre. Jag får en känsla av att det kanske blev en städrock istället.


Försöker med alla möjliga förmildrande omständigher som att hänga på en japanskinspirerad kofta. Men jag är fortfarande inte helt övertygad. 


Ytterligare en egenhet som Liberty's tyger har är att de är VÄLDIGT tunna. Det är omöjligt att göra en klänning i ett sånt här tyg utan foder. Man kan såklart använda underklänning också. Om man är smart. Om man inte är fullt så smart så helfodrar man klänningen istället. Och är man riktigt osmart så får man dessutom för sig att normala fodertyger (som både är billigare och dessutom finns i mycket större färgurval) är lite för... 'stela'. Och då måste ett sån't här alster fodras i viskos-foder! Är det någon som prövat att sy i viskos-foder? Gör inte det! Det är precis lika lätt som att sy i siden! Så nu har jag alltså försett mitt superlättsydda bommullstyg med en supersladdrig siden-insida. Hum-di-di-hum. Undrar varför jag aldrig blir färdig med mina projekt?!?

Hur som helst är jag sjukt nöjd med att klänningen är klar. Tyget är fortfarande supersnyggt om man väljer att titta på 10 cm i taget... Bara att blunda lite med ena ögat ;). Och jag har fortfarande en hel hög osydda Liberty's tyger sen en resa till London förra hösten, så jag lär behöva fortsätta att funera över vad man EGENTLIGEN ska göra med dem? 


  
P.s. om det är någon som trots allt funderar på att göra något likande, så glöm inte att tvätta båda tygerna först, då de krymper ganska olika. D.s