måndag 24 oktober 2011

Äntligen

Det var en gång... ett tyg. Som jag råkade sy en för liten tunika av. Kan ha varit att det tog för lång tid att bli klar. Som tur var fanns det lite kvar. Precis lagom för att göra en lite större tunika.



Men som vanligt när jag ska sätta mig och sy kommer det en mer eller mindre eller mittemellanstor tornado infarande. Den här gången med ett par jeans och kommentaren; oj mamma, de här får nog hamna i laga-högen! Hmmm, de får nog det. Men av alla ställen som man kan fastna med sina jeans är nog det här det sämsta eftersom man måste sprätta BÅDA sidsömmarna.

Efter detta lilla avbrott (och 17 till) blev det äntligen tunikans tur. Nu finns det faktiskt en risk att den hunnit bli för liten igen. Så det fick bli ett par mjukisbyxor också.




Dessutom hittade jag en långärmad t-shirt i exakt samma färg.
Tyg: Det underbara trikå-tyget med sextiotalslooken kommer från Dollys i Stockholm (tyvärr är mitt lager slut nu annars hade jag velat ha något själv av det här tyget). Den grå plyschen hittade jag i tygskåpet och jag kan för mitt liv inte komma ihåg var det kommer ifrån.

Mönster till tunika och byxor: Hemma-snickeri


Häng med ut en sväng i trädgården igen. Det kanske blir sista för säsongen. Men det finns några uthålliga typer som fortfarande hänger i, som Septembersolrosen, Oktoberstromhatten och Kärleksörten. Och pumpor och kastanjer förstås. Ibland på vårarna undrar jag varför man ska plantera pumpor, de tar ju sån himla plats och det är ingen som egentligen gillar att äta pumpa. Men när man ser dem så här så förstår man varför!





So long!