Sista bitarna college-tyg på vinden var en bit randigt och en bit svart. De hade jag i alla fall använt till något för det fanns bara en liten snutt kvar av varje. Det gråa kommer jag inte ihåg vad jag gjort av, men det svarta blev en liten röd-fodrad dracula-cape för sju år sedan när min lillasyrra hade studentskiva med skräcktema. Filiokus var en mycket skräckinjagande fem-månaders-Dracula i capen.
Den randiga biten är ytterligare ett sånt där obegripligt köp. Jag är mycket mer för prickar och blommor än för ränder. Men det finns ju egentligen inga gifter, bara giftiga doser. Som med salt; för mycket salt blir man sjuk av, men för lite dör man av. Ett randigt ben kändes som en lagom hälsosam dos och var dessutom precis vad det räckte till.
Jag hade tänkt mig en sorts alternativa knappar, med ena färgen utanpå och andra inuti, men det blev för bylsigt tyvärr. Kanske kan jag lösa det senare med tunnare tyg. Men nu blev det till att leta knappar. Svart och grått är ju lite dystert så jag ville gärna ha något med lite färg. Jag blev jättenöjd när jag till slut hittade ’hello Kitty’-knappar som INTE var rosa. Och dessutom fanns det en ärvd orange t-shirt (med grå dekorstickning!) efter storebröderna hemma.
Det blev lite för lite vidd i benen jämfört med hur det var tänkt men muddarna hade inte klarat mer, så ska det bli mer vidd får det bli en kombo av rynk och dra. Men det får bli nästa gång.
Nu är förrådet av gamla collegetyger på vinden slut så det är dags att dyka in i tygskåpet. Den heliga plats där jag precis som alla andra av min sort samlar på nödvändiga tyg-inköp från när och fjärran och förr och nu och som den oförstående barnafadern då och då försöker föreslå att vi ska göra om till barskåp (!).
