Äntligen

Det var en gång... ett tyg. Som jag råkade sy en för liten tunika av. Kan ha varit att det tog för lång tid att bli klar. Som tur var fanns det lite kvar. Precis lagom för att göra en lite större tunika.

Men som vanligt när jag ska sätta mig och sy kommer det en mer eller mindre eller mittemellanstor tornado infarande. Den här gången med ett par jeans och kommentaren; oj mamma, de här får nog hamna i laga-högen! Hmmm, de får nog det. Men av alla ställen som man kan fastna med sina jeans är nog det här det sämsta eftersom man måste sprätta BÅDA sidsömmarna.

Efter detta lilla avbrott (och 17 till) blev det äntligen tunikans tur. Nu finns det faktiskt en risk att den hunnit bli för liten igen. Så det fick bli ett par mjukisbyxor också.

Dessutom hittade jag en långärmad t-shirt i exakt samma färg.

Tyg: Det underbara trikå-tyget med sextiotalslooken kommer från Dollys i Stockholm (tyvärr är mitt lager slut nu annars hade jag velat ha något själv av det här tyget). Den grå plyschen hittade jag i tygskåpet och jag kan för mitt liv inte komma ihåg var det kommer ifrån.

Mönster till tunika och byxor: Hemma-snickeri

Häng med ut en sväng i trädgården igen. Det kanske blir sista för säsongen. Men det finns några uthålliga typer som fortfarande hänger i, som Septembersolrosen, Oktoberstromhatten och Kärleksörten. Och pumpor och kastanjer förstås. Ibland på vårarna undrar jag varför man ska plantera pumpor, de tar ju sån himla plats och det är ingen som egentligen gillar att äta pumpa. Men när man ser dem så här så förstår man varför!

So long!

Elefanttofflor

Det är ju så svårt att göra lagom mycket av roliga saker. Som tofflor tex. Och så det lät så himla kul att tova.

Det VAR spännande att tova. Först stickade man ett par tofflor i storlek 72 ungefär och sen skulle man köra dem i tvättmaskinen för att de skulle filta sig. Efter det skulle de nog passat perfekt om man hade hade haft storlek 34 i skor och en meter i omkrets kring vaderna :)

Garn: Alpaca och Paddel (ull)

Mönster: Garnstudio (om det nu är någon som behöver ett par elefanttofflor)

Och så lite färg:

Tofflor

Tror ni att Räven gillade min fin-fina kulpåse som kalaspresent? Nej, inte så värst. Han tyckte det blev mycket bättre med starwars-lego (!) eller åtminstone en 'bay blade'.

Jag tror jag måste frångå mitt barnfokus ett tag och göra lite saker till mig själv så att det åtminstone någon gång är någon som säger; Åååååååh vad bra, PRECIS vad jag önskat mig! HELT perfekt.

Alltså; ett par tofflor i mamma-storlek. Ååååååh vad bra, PRECIS vad jag har önskat mig! : ) Mönster: Garnstudio
Garn: Alpaca, ull från Drops + något vitt bommulsgarn

Och så lite trädgårdsbilderJordärtskockan blommar fortfarande

...och nävan

...och fjärilsbusken, som gör skäl för sitt namn,

Veronica,

och ringblomma.

Omstart

Meeen vad det ska vara svårt att få tid att sy. Jag hade ju tex tänkt att jag skulle hinna sy en massa på semestern och insisterade på att, trots tre barn och begränsat packutrymme, åtminstone EN symaskin och en försvarlig mängd tyg var tvungna att åka med. Och allt jag hann sy var en bordsduk (!).

Men i helgen fick jag både sån lust att komma igång igen och samtidigt sån olust att köpa fler starwarslego-presenter så jag sydde en kulpåse. Ibland är det det som är tricket. Att inte ha för stora ambitioner. Bara göra något litet (men trevligt) så att man faktiskt känner att det går.


Några av de ganska trevliga anledningarna (förutom Filiokus, Räven och Smulan) till att jag inte hinner sy så mycket;

En Starwars-tröja

Räven tycker att alla färgglada djurtyger som jag vill göra tröjor av är lite tramsiga. För honom är det bara Starwars för hela slanten nuförtiden. När han fyllde fem ville han såklart ha en Starwars-tårta.

Eftersom jag alltid är lite sen, hade jag inte hunnit baka någon starwars-prins-tårta. Men det man inte har i benen får man ha i huvudet. Så jag prinatde ut en bild på Darth V från nätet, skar ut med brytkniv och fixade en ganska lyckad starwars-tårta av en kladdkaka.

Matlagning är ju egentligen inte min grej, men att sy är, så sen plastade jag in Darth V och skar ut honom igen. Så stöpplade jag på honom med vit textilfärg på en stretchtrikå och sydde en tröja av honom. (Det hade ju eventuellt varit enklare med screentryck, men det har jag ingen utrustning för.) Ena ärmen fick bli lasergrön. Snyggt tyckte jag, men Räven påpekade att Darths dubbel-lasersvärd egentligen är blått och rött. Nåväl man kan ju inte lyckas med allt.

Mönster; eget

Stl; 122

Tyg; Svart och limegrön stretchtrikå från Jofotex

Önskelistan: Mindre flygmaskin - mer symaskin!

Oj vad länge sedan jag hade tid att sy. Jag som hade som ambition att sy i alla fall ett plagg i veckan. Det går ju sådär. Inte bara för att jag har tre barn och ett heltidsjobb utan framför allt för att jag reser i jobbet hela tiden. Det senaste kvartalet har det varit 50% av tiden och det är verkligen alldeles för mycket för min smak. På önskelistan: Mindre flygmaskin och mer symaskin!




Nu är i alla fall äntligen extratröjan, den som blev till för att jag inte hittade muddväv i rätt färg till de andra, klar. Och under tiden har Smulan, som annars kategoriskt sagt nej till rosa (något som jag uppskattat på alla sätt utom att hon vägrat ta på sig samtliga plagg jag gjort som innehållit rosa) börjat falla in i de gängse normerna så hon kanske faktiskt kan tänka sig att ta på sig den. Den är i alla fall lite ursäktad för att den innehåller gjönt.

Mönster; Ottobre

Stl; 104

Color makes you happy

När jag tittar in i min egen garderob blir jag alldeles mörkrädd. Och det är inte för att jag har glömt att tända. Jag som älskar färger - varför är alla mina kläder så svarta?

På syfestivalen i höstas föll jag för några karamellfärgade interlocker. Tyvärr hade de inga matchande muddvävar men jag tänkte att 'det ordnar sig väl'. Fast det gjorde det inte riktigt. För det visade sig att ingen annan heller hade det. Och råkar man vara lite färgkänslig så räcker 'ungefär samma' inte riktigt. Jag blev helt enkelt tvungen att slotta om alla färger och resultatet blev att det blev en tröja mer än det var tänkt (den sista är inte riktigt klar).



Trots min stora konflikt med bandkantning har jag tagit ett mycket djupt andetag, stor stas (och lite kreativa skyddsåtgärder) och givit mig på bandkantning igen. Det blev inte perfekt, men det var inte huvudsakligen för att maskinen tuggade sönder tyget som omväxling utan för att maskinskötaren inte sydde rakt... Och just det kanske är svårt att skylla på maskinen för. Tyvärr. Det är väldigt svårt att sy en snygg kurva om man inte ser något och pressarfoten är ju i solid metall så man får liksom gissa sig fram till vad som blir bra. Det är inte alla som vet att synsk kommer av att det är en egeskap som krävs för att bli riktigt bra på att sy...

Tyg; alla utom gul interlock från e-slöjd, gul interlock från Jofotex, muddväv från Ohlssons tyger. (Tyvärr måste jag säga att e-slöjds tyg höll ganska dålig kvalitet. Det är stumt, vred sig redan i första förtvätten så att det var omöjligt att korrelera ränder och trådraka och dessutom blev de enfärgade tygerna flammiga efter bara en tvätt.)

Mönster; Ottobre

stl. 104