Det här känns som en riktig 70-talare. Och jag gillar den verkligen. Men så är ju 70-talet mitt årtionde. Årtiondet när jag föddes!
Tyget är en trikå som inte är så stretchig från Moods i New York. En gigantisk (såklart) tygaffär i tre våningar som det är lätt att bli förälskad/förhäxad i.
Det syns inte så bra på bilden men tyget är faktiskt off white och brunt. Ibland kan jag inte låta bli att fundera på var tex mönsterdesigners får sin inspiration ifrån. Så här kanske? tänkte jag idag när jag lagade lunch : ).
I övrigt:
I övrigt:
Fåren ligger som stora feta påskägg men vill inte lamma just den här veckan
Den STORA trädgården
Köttbulle i solljus
Påskliljor i ett sprucket krus är ändå alltid påskliljor.
Som gjort för en liten bit vaxduk som jag precis fått av min lillasyrra. Som hon trodde eventuellt var för liten för att göra något av! Va!?! En tygbit kan väl aldrig bli för liten att göra något av! Det kan möjligen ta ett tag att lista ut exakt vad.
En påsnecessär passar perfekt till allt det där som annars alltid hamnar underst i handväskan. Ett annan trevlig effekt när jag tittade in till Henni igen för att länka till det här inlägget var att jag hittade Klockarbarns återbruksutmaning. Kul initiativ! Och jag tycker nog både att den här och 
De här är jättebra att stoppa badbyxor eller baddräkt och schampo i när man ska gå på simskola tex. Tur för er mus-uslingar!
Material: musäten vaxduk från IKEA, ett rep och öljetter
När jag virkat klart både kärleksknutar och kant kändes det ändå inte riktigt klart, så jag sydde på glaspärlor längs kanten. Det tog en hel eveighet. Minst lika lång tid som att virka hela sjalen, för en sån där bucklig kant blir OMÅTTLIGT lång. Men så är det ju nästan jämt. 80% av jobbet går på 20% av tiden. När det äntligen var klart tycker jag ändå att det var väl värt det, för det blev mycket bättre med pärlor än utan. Och så skramlar det lite trevligt om den.
