En kalasklänning

Den klarade nålsögat! Smulan, som egentligen skyr allt som är rosa som pesten, tyckte: just den här rosa tycker jag om. Kan jag få ha den? Såklart att du kan! Hurra!
Själv tycker jag att det är barnsligt roligt med ytor och strukturer. Så lite av grejen med den här klänningen är att 'tårtpappret' står ut och att rosen går att knäppa loss. Förutom att det gör att den enkelt kan slängas i tvätten om det skulle råka komma chokladsås på den...
Sömnad: under det här projektet blev jag vän med en söm jag egentligen aldrig använt : trestegs-zigzag. Den är faktiskt bättre än täcksömmen på overlocken tex om man vill sy ihop en velour med en rynkad kant eftersom det blir så tjockt. Jag blev så nöjd så jag sydde två sömmar parallellt. Det blev ännu bättre!

Mönster: eget. Jag tycker det är SÅ kul att rita upp något och sen göra precis så. Eller, ungefär så, om jag kommer på något bättre under tiden. Och då har jag aldrig lärt mig mönsterkonstruktion. Men det är ju som med hjulet, varför uppfinna det igen? Jag skissar ideer på allt från kuvert till gamla kvitton. Sen tar jag något gammalt sönderälskat plagg och sprättar upp för att få ett hum om lämpliga proportioner. Jag är fortfarande fascinerad över att det faktiskt går. Det är alldeles för lätt att råka tro att saker måste vara svåra. Det är bergis lätt att laga bilen också, men det verkar mycket mindre kreativt.

Tyg: Velour, Dollys tyger, Prickar från Ohlssons tyger

Nu är det ju inte mycket till trädgårdsäsong, men jag brukar köpa en eller två julrosor varje jul och försöka hålla liv i dem tills de går att planera ut. Trädgårdsdrömmar i väntan på vår!

Nöjdaste julklappen :)

Så blev det äntligen klart. Konditoriet som legat på ritbordet alldeles för länge.

Jag tyckte att det var en helt fantastiskt bra idé. Jag hade tänkt att pappa Stefan skulle tycka att det var jättekul att bygga stommen. Men det gjorde han inte alls. Så tillslut fick snickarna som hjälpte oss att bygga bänkar i hallen ritningen och uppgiften. Jag var bortrest och när jag kom hem visade det sig att de tolkat om ritningen lite... 75 cm bred blev tex 77 cm. Och det kanske inte låter som så stor skillnad, men när det gäller relationen till ett 150 cm brett tyg är det rätt stor skillnad...

Bygga och bygga om alltså :)

Och så allt det roliga. Sy. Prototyping.

Klippa.Klistra.Måla.

Men oj vad det är svårt att smussla med den här sortens julklapp. Och garaget var alldeles för kallt för att måla i. Men nu har barnen i alla fall lärt sig ett nytt ord: schabrak!

Klart!

Julstrumpor

De blev kara i tid!
Jag tyckte det skulle vara julstrumpor som faktiskt fortfarande påminner om riktiga sockor. Och då blev det så här. Pettsoninspirerade raggsockar i stl 72 ungefär.

I väntan på tomten...
...på dörren som pappan och hans såta börder uppenbarligen alltid levde ett harmoniskt liv bakom!
En riktigt god fortsättning!!

Äntligen

Det var en gång... ett tyg. Som jag råkade sy en för liten tunika av. Kan ha varit att det tog för lång tid att bli klar. Som tur var fanns det lite kvar. Precis lagom för att göra en lite större tunika.

Men som vanligt när jag ska sätta mig och sy kommer det en mer eller mindre eller mittemellanstor tornado infarande. Den här gången med ett par jeans och kommentaren; oj mamma, de här får nog hamna i laga-högen! Hmmm, de får nog det. Men av alla ställen som man kan fastna med sina jeans är nog det här det sämsta eftersom man måste sprätta BÅDA sidsömmarna.

Efter detta lilla avbrott (och 17 till) blev det äntligen tunikans tur. Nu finns det faktiskt en risk att den hunnit bli för liten igen. Så det fick bli ett par mjukisbyxor också.

Dessutom hittade jag en långärmad t-shirt i exakt samma färg.

Tyg: Det underbara trikå-tyget med sextiotalslooken kommer från Dollys i Stockholm (tyvärr är mitt lager slut nu annars hade jag velat ha något själv av det här tyget). Den grå plyschen hittade jag i tygskåpet och jag kan för mitt liv inte komma ihåg var det kommer ifrån.

Mönster till tunika och byxor: Hemma-snickeri

Häng med ut en sväng i trädgården igen. Det kanske blir sista för säsongen. Men det finns några uthålliga typer som fortfarande hänger i, som Septembersolrosen, Oktoberstromhatten och Kärleksörten. Och pumpor och kastanjer förstås. Ibland på vårarna undrar jag varför man ska plantera pumpor, de tar ju sån himla plats och det är ingen som egentligen gillar att äta pumpa. Men när man ser dem så här så förstår man varför!

So long!

Elefanttofflor

Det är ju så svårt att göra lagom mycket av roliga saker. Som tofflor tex. Och så det lät så himla kul att tova.

Det VAR spännande att tova. Först stickade man ett par tofflor i storlek 72 ungefär och sen skulle man köra dem i tvättmaskinen för att de skulle filta sig. Efter det skulle de nog passat perfekt om man hade hade haft storlek 34 i skor och en meter i omkrets kring vaderna :)

Garn: Alpaca och Paddel (ull)

Mönster: Garnstudio (om det nu är någon som behöver ett par elefanttofflor)

Och så lite färg:

Tofflor

Tror ni att Räven gillade min fin-fina kulpåse som kalaspresent? Nej, inte så värst. Han tyckte det blev mycket bättre med starwars-lego (!) eller åtminstone en 'bay blade'.

Jag tror jag måste frångå mitt barnfokus ett tag och göra lite saker till mig själv så att det åtminstone någon gång är någon som säger; Åååååååh vad bra, PRECIS vad jag önskat mig! HELT perfekt.

Alltså; ett par tofflor i mamma-storlek. Ååååååh vad bra, PRECIS vad jag har önskat mig! : ) Mönster: Garnstudio
Garn: Alpaca, ull från Drops + något vitt bommulsgarn

Och så lite trädgårdsbilderJordärtskockan blommar fortfarande

...och nävan

...och fjärilsbusken, som gör skäl för sitt namn,

Veronica,

och ringblomma.

Omstart

Meeen vad det ska vara svårt att få tid att sy. Jag hade ju tex tänkt att jag skulle hinna sy en massa på semestern och insisterade på att, trots tre barn och begränsat packutrymme, åtminstone EN symaskin och en försvarlig mängd tyg var tvungna att åka med. Och allt jag hann sy var en bordsduk (!).

Men i helgen fick jag både sån lust att komma igång igen och samtidigt sån olust att köpa fler starwarslego-presenter så jag sydde en kulpåse. Ibland är det det som är tricket. Att inte ha för stora ambitioner. Bara göra något litet (men trevligt) så att man faktiskt känner att det går.


Några av de ganska trevliga anledningarna (förutom Filiokus, Räven och Smulan) till att jag inte hinner sy så mycket;