En kalasklänning

Den klarade nålsögat! Smulan, som egentligen skyr allt som är rosa som pesten, tyckte: just den här rosa tycker jag om. Kan jag få ha den? Såklart att du kan! Hurra!
Själv tycker jag att det är barnsligt roligt med ytor och strukturer. Så lite av grejen med den här klänningen är att 'tårtpappret' står ut och att rosen går att knäppa loss. Förutom att det gör att den enkelt kan slängas i tvätten om det skulle råka komma chokladsås på den...
Sömnad: under det här projektet blev jag vän med en söm jag egentligen aldrig använt : trestegs-zigzag. Den är faktiskt bättre än täcksömmen på overlocken tex om man vill sy ihop en velour med en rynkad kant eftersom det blir så tjockt. Jag blev så nöjd så jag sydde två sömmar parallellt. Det blev ännu bättre!

Mönster: eget. Jag tycker det är SÅ kul att rita upp något och sen göra precis så. Eller, ungefär så, om jag kommer på något bättre under tiden. Och då har jag aldrig lärt mig mönsterkonstruktion. Men det är ju som med hjulet, varför uppfinna det igen? Jag skissar ideer på allt från kuvert till gamla kvitton. Sen tar jag något gammalt sönderälskat plagg och sprättar upp för att få ett hum om lämpliga proportioner. Jag är fortfarande fascinerad över att det faktiskt går. Det är alldeles för lätt att råka tro att saker måste vara svåra. Det är bergis lätt att laga bilen också, men det verkar mycket mindre kreativt.

Tyg: Velour, Dollys tyger, Prickar från Ohlssons tyger

Nu är det ju inte mycket till trädgårdsäsong, men jag brukar köpa en eller två julrosor varje jul och försöka hålla liv i dem tills de går att planera ut. Trädgårdsdrömmar i väntan på vår!