Världen runt i tyg - Liberia!

Min lillasyster har jobbat på många spännande ställen, mest i Afrika och senast i Liberia. Ibland frågar hon om jag önskar mig något i julklapp ifall det råkar vara så års. Jag önskar mig såklart alltid tyg om det finns några spännande lokala tygtraditioner. I Liberia finns det spännande lokala tygtraditioner!

Mycket vidd i ärmarna. Minimalistiskt passar liksom inte det här tyget.

I detta land på Afrikas västkust, som har en av världens få kvinnliga presidenter, är kontinentens äldsta republik, men också är ett av världens fattigaste länder och som just nu kämpar hårt mot ebola, finns en sprakande och mycket stolt färg- och formkultur.

Här ser man det fina mönstret

Ursprungligen var tygerna förstås enklare, men via batik-teknik från Indonesien har en tradition av otroligt färgsprakande tryckta bommulstyger växt fram. Jag har inte varit där själv, men såvitt jag förstår så byts färger och mönster ut i en rasande takt. Det måste alltså bo en massa härliga, kreativa designers i Liberia och det kanske är tur att jag inte har varit där, för jag skulle ju få panik av alla fantastiska mönster som kanske bara finns nu…, och nu…, och nu… Och när jag får panik på en tygmarknad blir det typiskt väldigt fullt i tygskåpet… Ja ni fattar hur illa det skulle gå med tygskåpet… Och min relation till Mr Extraordinary!

På ett sätt påminner Liberia-tygerna ju lite om Liberty’s bommullen, med sin stora mönsterrikedom. Fast bommullskvaliteten är grövre och inte alls har samma fall och täthet som Liberty’s, så är det mer ’drag’ och ’livsglädje’ i Liberia-bommullen. Men samma fråga som för Liberty’s bommullen gäller: vad GÖR man av så snyggt men otroligt MYCKET mönster. Själva gör de traditionellt inte så ’skräddade’ plagg. Men ett tokmönstrat tält känns lite svårburet i den svenska lagomkulturen…

Jag har hittills satsat på toppar med relativt få sömmar för att inte förstöra eller konkurrera med de fina mönstren. De är ändå lite av en utmaning i försiktiga Sverige, där beige är en crazy accent till svart, men med ett par jeans tror jag det är precis vad lagomkulturen tål. Och behöver! Lagom helt enkelt J

Det är inte alldeles lätt att visa 'kläder på människa' om man inte har någon annan modell att tillgå än sig själv :)

Jag extraknäcker som modell. Och fotograf!

Äntligen

Det var en gång... ett tyg. Som jag råkade sy en för liten tunika av. Kan ha varit att det tog för lång tid att bli klar. Som tur var fanns det lite kvar. Precis lagom för att göra en lite större tunika.

Men som vanligt när jag ska sätta mig och sy kommer det en mer eller mindre eller mittemellanstor tornado infarande. Den här gången med ett par jeans och kommentaren; oj mamma, de här får nog hamna i laga-högen! Hmmm, de får nog det. Men av alla ställen som man kan fastna med sina jeans är nog det här det sämsta eftersom man måste sprätta BÅDA sidsömmarna.

Efter detta lilla avbrott (och 17 till) blev det äntligen tunikans tur. Nu finns det faktiskt en risk att den hunnit bli för liten igen. Så det fick bli ett par mjukisbyxor också.

Dessutom hittade jag en långärmad t-shirt i exakt samma färg.

Tyg: Det underbara trikå-tyget med sextiotalslooken kommer från Dollys i Stockholm (tyvärr är mitt lager slut nu annars hade jag velat ha något själv av det här tyget). Den grå plyschen hittade jag i tygskåpet och jag kan för mitt liv inte komma ihåg var det kommer ifrån.

Mönster till tunika och byxor: Hemma-snickeri

Häng med ut en sväng i trädgården igen. Det kanske blir sista för säsongen. Men det finns några uthålliga typer som fortfarande hänger i, som Septembersolrosen, Oktoberstromhatten och Kärleksörten. Och pumpor och kastanjer förstås. Ibland på vårarna undrar jag varför man ska plantera pumpor, de tar ju sån himla plats och det är ingen som egentligen gillar att äta pumpa. Men när man ser dem så här så förstår man varför!

So long!