En provdocka

Det har stått på min önskelista hur länge som helst. Den brukar bestå av:

• en provdocka (snygg, inte nödvändigtvis praktisk...)


• en (rund) torkställning för kryddor och fröer


• en pulvertratt (helst i metall)


• ett STORT maskrosjärn (typ 40-50 cm)

Och i år fick jag alltså en provdocka! En provdocka gör nästan allt lite bättre.

Vad är tex bäst av ett halvfärdigt projekt som hänger lite kreatvit på en provdocka jämfört med en jobbig hög på golvet som man snubblar på varje gång man ska gå in i sovrummet? Eller ännu värre: som ens man på nästan 0,1 ton KLIVER på?

Först ut på provdockan blev en virkad sjal.

Nästan allt...

Kärleksknutar och glaspärlor

Nu har jag styrt över till sjalar. Kanske lite mer användbart än tofflor. Det här blev en virkad variant i rosa och vinrött av garn jag hittade på vinden. Det ljusrosa är ett handspunnet yllegarn från Lesotho i Afrika som min pappa tog hem från någon resa när jag var i tonåren (då min senaste stickperiod inföll). Det vinröda kommer jag inte ihåg historien kring varför det inte blev uppstickat då. Kanske jag redan då hade ovanan att köpa lite mer än jag hade tid och förmåga att producera något av :).

När jag virkat klart både kärleksknutar och kant kändes det ändå inte riktigt klart, så jag sydde på glaspärlor längs kanten. Det tog en hel eveighet. Minst lika lång tid som att virka hela sjalen, för en sån där bucklig kant blir OMÅTTLIGT lång. Men så är det ju nästan jämt. 80% av jobbet går på 20% av tiden. När det äntligen var klart tycker jag ändå att det var väl värt det, för det blev mycket bättre med pärlor än utan. Och så skramlar det lite trevligt om den.