En retroklänning

Barn har så himla kul idéer. Jag tänkte börja laborera med mina barns idéer (och andra barns också om det är någon som vill vara med) och min symaskin. På den här sidan kan ni se resultaten.

Men den senaste övningen (andra provåket med nya maksinen) är fortfarande mest min egen (för Fräs-trion har ju knappast någon nostalgisk relation till 60- och 70-talsmönster, men det har jag!). Den råkade dessutom bli storlek 92 och inte 98 som den skulle ha blivit. Så om det är någon som är intresserad av en fodrad retroklänning i storlek 92 går det bra att höra av sig.




Minst 10% av allt jag säljer går alltid till barn som behöver det bättre. I år tänkte jag satsa på SOS barnbyar. Och det kanske blir 100% eftersom min omsättning är lite begränsad.

Brunt collegetyg och nervös dansk velour

På många år har jag knappt sytt ett stygn. Det är jobbets, husets, diskmaskinens, tvättmaskinens, dammsugarens, Luthers och ICA Maxis fel. Men nu är det verkligen dags. Jag köpte mig en overlock-maskin för ett par veckor sedan. En Pfaff 3.0 som verkade kunna lite av varje.

Nygamla upptäckter under provkörningen:

Att det tyvärr inte kan skyllas på ringrost att man klipper ut tyget på fel ledd eller glömmer sömsmånen… Grrrr.

Att samma princip gäller för OverLocken som för min gamla Janome när man gör fel: sprätta upp – gör om – gör rätt!

Att tålamodet fortfarande inte riktigt vuxit ut…

Resultatet då?

Egentligen hade jag tänkt att jag skulle sy röd-gula äppelknyckarbyxor i velour med hängslen. Men jag kände att jag behövde värma upp lite först. Det är ju alltid lite ångestladat att sätta saxen i ett helt nytt tyg. Särskilt med ett hemmasnickrat, oprövat mönster och en treåring hängande om halsen. Så jag gjorde några gamla fynd på vinden. Tyger som jag köpt någon gång i slutet av 80-talet. Do-Redo. Fast jag kom visst aldrig till Do. Exakt vad jag skulle ha brunt collegetyg till är inte helt uppenbart. Men det är för all del rätt många saker man hade för sig i tonåren där syftet inte är helt uppenbart nu längre. Tillsammans med lite rosa dansk velour funkade det i alla fall fint som testpilot tycker jag.

Jag hade bara vita trådar till att börja med så jag var tvungen att lösa problemet med täcksöm. Det blev en slags liten jacktröja och ett par trekvartsbyxor där avsluten i ärm och nertill är fodrade med den krossade sammeten. Mönstrena funkade ganska bra. Smulan blev nöjd. Men jag måste nog bli lite bättre på att konstruera byxor. Det är svårare med byxor än med tröjor att titta på en färdig och försöka lista ut hur det är konstruerat.

Jag har aldrig varit något stort fan av collegetyg egentligen (därför är det en stor gåta att jag hade just det på vinden, men det kanske också är anledningen till att det fanns kvar). Men nu tyckte jag att det var jättetrevligt att sy i och jag tror att det passar vårt svenska väder också med ganska kalla både höstar, vårar och sommarkvällar. Anledningen till att jag inte tyckt om det tror jag är att det användes lite fantasilöst när jag var barn. Det var collegetröja och collegebyxor. Punkt. Men jag ska absolut pröva fler jacktröjor.

Dessutom:
Har jag upptäckt att OverLocken inte klarar college och resår. Det blir för tjockt : (
Att jag saknar en overlocksöm som kan sy rakt över tyget utan att klippa av kanten (dekorsöm eller fästning av tex resår under råa kanter). Måste jag köpa en annan maskin för att få denna funktion eller har jag bara inte förstått mig på denna tillräckligt? Jag skulle verkligen behöva lite hjälp av er som hållit på lite längre med det här. Hur gör ni med dekorsömmar och för tjocka tyger?

Tack till:
Kokalal för din trevliga, generösa och inspirerande blogg
Bibbi för entusiasm, tips och snabb leverans vid akut behov av att sy. NU!
Vädrets makter för den eländigt kalla våren, som gjort det mer angenämt att sitta inne och konstruera mönster och sy än vara ute och gräva.