Fin form med mycket färg och lite fall

Har precis spenderat en dryg vecka i Peking. Försökte muntra upp mig, någon ensam kväll på mitt hotellrum, där man varken kan gå ut och gräva i sin trädgård eller tråckla på några spännande infodringar, med att lägga upp nästa del i serien Laborera med Liberia. Men nu är det ju tyvärr så att det sitter en försvarlig mängd kinesiska kontrollanter någonstans och kontrollerar att folk inte ägnar sig åt samhällsfientligt bloggande (som tex hotfulla toppar i omstörtande färger...). Nåväl, nu är jag hemma igen och kan dela med mig av mitt provocerande intresse :). Den här tygbiten, som också kommer från Liberia via min lillasyster, var lite mindre än den första så den fick bli en kortärmad variant.

Nu har jag bara en liberiabit kvar och den är så liten så den kan nog högst bli en kjol. Men imorgon ska jag hem till syrran på middag och då kanske jag får några roliga anpassningsuppdrag.

Och hur det gick med tygspanandet i Peking? Shanghai är städernas stad när det gäller att handla tyg, men det finns såklart en del ställen även i Peking. Och även om utbudet inte är riktigt lika stort i Peking så finns det många gånger mer än en normal tyg-o-holic orkar bära med sig hem. Särskilt siden, men som tur är för tygskåpet och min relation till Mr E så hade jag dels minimalt med tid över för tygspaning, och en redan överladdad kabinväska som enda transportalternativ. Men som tur är för mig så är just siden extremt o-utrymmeskrävande... ;).

Världen runt i tyg - Liberia!

Min lillasyster har jobbat på många spännande ställen, mest i Afrika och senast i Liberia. Ibland frågar hon om jag önskar mig något i julklapp ifall det råkar vara så års. Jag önskar mig såklart alltid tyg om det finns några spännande lokala tygtraditioner. I Liberia finns det spännande lokala tygtraditioner!

Mycket vidd i ärmarna. Minimalistiskt passar liksom inte det här tyget.

I detta land på Afrikas västkust, som har en av världens få kvinnliga presidenter, är kontinentens äldsta republik, men också är ett av världens fattigaste länder och som just nu kämpar hårt mot ebola, finns en sprakande och mycket stolt färg- och formkultur.

Här ser man det fina mönstret

Ursprungligen var tygerna förstås enklare, men via batik-teknik från Indonesien har en tradition av otroligt färgsprakande tryckta bommulstyger växt fram. Jag har inte varit där själv, men såvitt jag förstår så byts färger och mönster ut i en rasande takt. Det måste alltså bo en massa härliga, kreativa designers i Liberia och det kanske är tur att jag inte har varit där, för jag skulle ju få panik av alla fantastiska mönster som kanske bara finns nu…, och nu…, och nu… Och när jag får panik på en tygmarknad blir det typiskt väldigt fullt i tygskåpet… Ja ni fattar hur illa det skulle gå med tygskåpet… Och min relation till Mr Extraordinary!

På ett sätt påminner Liberia-tygerna ju lite om Liberty’s bommullen, med sin stora mönsterrikedom. Fast bommullskvaliteten är grövre och inte alls har samma fall och täthet som Liberty’s, så är det mer ’drag’ och ’livsglädje’ i Liberia-bommullen. Men samma fråga som för Liberty’s bommullen gäller: vad GÖR man av så snyggt men otroligt MYCKET mönster. Själva gör de traditionellt inte så ’skräddade’ plagg. Men ett tokmönstrat tält känns lite svårburet i den svenska lagomkulturen…

Jag har hittills satsat på toppar med relativt få sömmar för att inte förstöra eller konkurrera med de fina mönstren. De är ändå lite av en utmaning i försiktiga Sverige, där beige är en crazy accent till svart, men med ett par jeans tror jag det är precis vad lagomkulturen tål. Och behöver! Lagom helt enkelt J

Det är inte alldeles lätt att visa 'kläder på människa' om man inte har någon annan modell att tillgå än sig själv :)

Jag extraknäcker som modell. Och fotograf!

Mera Garden porn

Den här tomaten heter Green grape. Jag hade precis bestämt mig för att den inte skulle få vara med till nästa år eftersom den växer ohejdat och rangligt som värsta träskväxten och halvt tagit över tomatsidan av växthuset. Men då börjar den fullkomligt spruta ur sig roliga limegröna körsbärstomater (eller ja, vindruvstomater), just när nästan alla de andra har bestämt sig för att lägga av för säsongen. Jag måste nog göra en ny utvärdering av vem som ska få vara med till nästa år.

Det börjar bli höst och spindlarna har tagit över ärtnätet

En lång, en kort, en smal en tjock, men alla är de gurkor!

Något förvuxen, men vacker, minimajs. Ska undersöka om man kan göra hemmagjorda popcorn

Sveriges äldsta kolonilottsområde

Hemma igen efter en tur till Landskrona. Vad gör man i Landskrona, när man inte jobbar? En del tror att man går omkring i skottsäker väst och är rädd för att bli nedslagen. Men det är förstås helt fel! Man kollar om det inte finns någon intressant trädgård i närheten såklart. Det gör det nästan alltid! Om man bara kollar lite. I Landskrona, precis vid Citadellet (och mitt hotell) låg tex Sveriges äldsta koloniområde, 101 år i år, visade det sig! Just denna kväll i underbart höstljus, skönt förfall och doft av jord.

Yu Yuan Garden, Shanghai

Insynsskydd med 500 år på nacken. 

Här kommer ett fullständigt fokusbrott. Den här bloggen ska ju handla om sydda grejer. Möjligtvis stickade eller virkade. Men handen på hjärtat: jag är en rätt ofokuserad människa (så länge det inte handlar om foto). Högst upp på den långa intresse-listan kommer, förutom grejer i tyg eller garn, trädgård och odling, foto och text. Så från och med nu kommer man därför att kunna hitta reportage inom områden som sträcker sig mellan 'rapport från symaskinen', tygtraditioner i världen, intressanta trädgårdar från när och fjärran inklusive min egen, 'the Ordinary garden' på den här adressen. Kanske borde jag byta titel men jag kan säkert knöla in någon efterkonstruktion om jordfräsar...

Lavasten efter tusen och åter tusentals händers beröring. 

Men nu alltså till Yu Yuan. Yu Yuan Garden är en ganska liten park som ligger mitt i Shanghais ’Gamla stan’. Jag hamnade där av en slump eftersom min dator bestämde sig för att ta en teknisk paus. Så jag passade på tillfället att göra en utflykt med mig själv och min kamera. (Det KAN vara så att Freud hade något slags inflytande över datorn, men det är inte lätt avgöra så här i efterhand).

Yu Garden anlades 1559 (!). Ett år som vissa alltså ägnade sig åt trädgårdskonst, medan andra ägnade sig åt att bränna den första kvinnan anklagad för häxeri på bål … (ja, just det, det var vi!) Egentligen är det helt otroligt att trädgården finns kvar efter nästan 500 år. Det fattar alla som har glömt att rensa i ett par veckor. Jag har läst någonstans att om man övergav Stockholm nu, skulle man om 100 år inte se att det funnits en stad här. Det låter lite osannolikt, men hade det varit i Amazonas hade det gått på högst 10 år, så 100 år för Stockholm kanske ändå är möjligt.

Hål för andar. Andar är uppenbarligen rätt korpulenta typer med korta ben.

Och Yu Yuan Garden har inte heller haft det så lätt genom åren. Den har fått förfalla under långa perioder, ockuperades under första Opiumkriget och skadades svårt under andra världskriget. Trots det har den överlevt och går nu att besöka för alla som behöver ta en paus från Shanghais storstadsbrus. Eller för oss som alltid behöver besöka en intressant trädgård om det finns en inom räckhåll (typ högst två dagsmarscher).

Stekatdetalj. Dagens motsvarighet: Gunnebo-stängsel (!) 

Tyvärr var ljusförhållandena inte de bästa när jag var där. Sorgligt nog så är det numera nästan aldrig klart väder i Shanghai. Men så länge man inte ägnar sig åt studiofotografering får man ta det ljus som erbjuds. Särskilt om man bara har en Freudiansk eftermiddag på sig. Och studiofotografering vore nog allvarligt talat inget för mig. Fast det vet man å andra sidan inte förrän man prövat.

De visste hur man byggde trädgårdsskjul med finess också.

Jag var dessutom där i augusti och det var vackert nog. Men det är inte särskilt svårt att föreställa sig hur magiskt det måste vara när körsbärsträden blommar eller lönnlöven har sina höstfärger. Undrar om inte Herr Freud kan ordna så att mina kinesiska kollegor drabbas av ett oemotståndligt behov av min närvaro i oktober eller mars…

Människans ständiga behov av att försöka tukta naturen

'