På syfestivalen i höstas föll jag för några karamellfärgade interlocker. Tyvärr hade de inga matchande muddvävar men jag tänkte att 'det ordnar sig väl'. Fast det gjorde det inte riktigt. För det visade sig att ingen annan heller hade det. Och råkar man vara lite färgkänslig så räcker 'ungefär samma' inte riktigt. Jag blev helt enkelt tvungen att slotta om alla färger och resultatet blev att det blev en tröja mer än det var tänkt (den sista är inte riktigt klar).
Trots min stora konflikt med bandkantning har jag tagit ett mycket djupt andetag, stor stas (och lite kreativa skyddsåtgärder) och givit mig på bandkantning igen. Det blev inte perfekt, men det var inte huvudsakligen för att maskinen tuggade sönder tyget som omväxling utan för att maskinskötaren inte sydde rakt... Och just det kanske är svårt att skylla på maskinen för. Tyvärr. Det är väldigt svårt att sy en snygg kurva om man inte ser något och pressarfoten är ju i solid metall så man får liksom gissa sig fram till vad som blir bra. Det är inte alla som vet att synsk kommer av att det är en egeskap som krävs för att bli riktigt bra på att sy...
Tyg; alla utom gul interlock från e-slöjd, gul interlock från Jofotex, muddväv från Ohlssons tyger. (Tyvärr måste jag säga att e-slöjds tyg höll ganska dålig kvalitet. Det är stumt, vred sig redan i första förtvätten så att det var omöjligt att korrelera ränder och trådraka och dessutom blev de enfärgade tygerna flammiga efter bara en tvätt.)Mönster; Ottobre
stl. 104
