En bomb. Hmmm. Det är ju inte direkt vad jag skulle valt i första hand. Jag erkänner. Jag försökte slingra mig. Å ena sidan är det ju just precis vad jag hade tänkt mig att jag skulle göra: av barn för barn. Men en bomb!
Hur menar du då? Tänkte att han kanske skulle komma på något annat under tiden. Men han försvann och kom tillbaka efter en stund med en ritning! Så här hade jag tänkt:
Min roliga 7-åring. Jag erkänner igen: jag blev rätt imponerad av ritningen. Och ändå försökte jag slingra mig lite till. Oj, det är lite svårt att se exakt var vilka färger ska vara... Fast det var det ju inte. Jag fattade precis.
Ett par minuter senare damp han ner igen med en förbättrad ritning. I färg.
Jag tror helt enkelt att jag måste göra en tröja med en bomb på. Kanske kan man till och med hotta upp den med lite glitter-tråd eller paljetter eller nå't så att man verkligen förstår att stubinen brinner och snart smäller det! Och observera ärmavsluten. Det är nog inte täcksöm som är grejen.
Jag som skulle göra ett par gul-röda äppel-knyckar-byxor. Det är dags för den här mamman att växa upp. Äppelknyckarbyxor är visst ute. Bomber är inne! I vart fall om man är 7 år.
